På varje arbetsplats finns någon som sällan pratar på mötena, som äter sin lunch i lugn och ro och som svarar kort när man frågar hur helgen var. Det betyder inte att personen är ointresserad eller olycklig. Många människor tänker länge innan de säger något, och andra trivs helt enkelt bättre med färre ord. Målet är att göra det lätt att vara med, inte att få någon att prata mer.
Små inviter i stället för stora
Börja med det lilla. Ett vänligt hej på morgonen, en fråga om något konkret, som hur en uppgift gick eller var man hittar något, gör att personen märker att du ser henne eller honom. Undvik frågor som är för öppna, till exempel hur mår du egentligen. En fråga med ett enkelt svar är oftast en bättre ingång till ett samtal, och den känns inte som ett förhör.
Ge tid att svara. Många tysta kollegor behöver några sekunder för att formulera sig, och de hinner inte alltid i ett möte där folk pratar i munnen på varandra. Fråga gärna i förväg om det finns något personen vill ta upp, eller be om synpunkter i skrift efteråt. Då får kollegan tänka färdigt, och du får ofta kloka svar som annars aldrig hade sagts.
Bjud in utan att tvinga. Fråga om personen vill följa med på lunch eller en kort promenad, men låt det vara helt okej att säga nej. Det behöver inte bli en stor grej. Ett par personer som sitter tillsammans är ofta lättare än en hel grupp, och de flesta uppskattar att bli tillfrågade även om de inte alltid tackar ja.
Visa också uppskattning för det tysta bidraget. Den som arbetar lugnt och noggrant gör ofta mycket som inte märks. Säg tack när något har varit till hjälp, och nämn det gärna inför de andra. Ta inte över samtalet, utan låt kollegan själv välja hur mycket hon eller han vill dela. Med tiden växer förtroendet, i sin egen takt. Ibland räcker det med att någon vänligt visar att det finns plats även för den som säger lite.
